Två små bröder...

Som föddes samtidigt. De låg förmodligen i samma livmoderhorn tillsammans och kom till världen i samma krystvärk. De var små och hade låg vikt men de började dia på mamma alldeles själva och såg till en början ut att må bra. Strax efteråt föddes det två till, en flicka och en pojke. Dessa två var större och hade en högre vikt.

Efter första natten så märkte vi att de två små bröderna hade blivit slöa och började dala i vikt. Vi misstänkte att de inte fick tillräckligt att äta av någon anledning, antingen hade inte Ozone släppt mjölken och dessa två var för små och känsliga för att orka vänta, eller så var de för små för att orka suga ordentligt.

Hur som helst så började vi stödmata dem med mjölkersättning. De diade villigt på flaskan och började ticka uppåt i vikt. Efter ca ett dygn så märkte vi tecken på förstoppning. De fick ont i magen och orkade inte äta. Vi rådgjorde med veterinär och tunnade ut mjölkersättningen och när inte det gav effekt tillsatte vi paraffinolja i mjölken. Vi masserade magar dygnet runt och försökte mata de små som nu hade tacklat av ordentligt och inte ville svälja ersättningen självmant. Vi matade dem varje-varannan timme dygnet runt och fick i dem såpass att de stod och stampade på samma vikt,  varken upp eller ner. Till slut märktes det tydligt att vi höll på att förlora kampen. De kämpade på ända till den 5 dec. 4 dagar gamla blev de. Vi får aldrig veta vad det var som gjorde att de inte klarade sig, och om de hade klarat sig om det inte hade varit för att de fick förstoppning.

Som vi kämpade för er små bröder och så gärna vi velat se er växa upp!

Sov gott